tisdag 31 januari 2012
Jag gillar ju att göra så korta blogg inlägg så twitter kanske är något för mig? Men hur funkar de?
söndag 15 januari 2012
Priser
Lite uppdatering...
För den som är intresserad av behandlingar av min syster Sara
För den som är intresserad av behandlingar av min syster Sara
Prislista
Massage
Rygg massage 30 min 100 kr
... Jobbar på muskelknutor och spänning
Hel kropp 60 min 200 kr
Massage för hela kroppen
Pedikyr 60 min 150 kr
Ingår ben och fot massage
Manikyr 60 min 100kr
Ingår underarms massage
Frans & Bryn färgning + plockning 100kr
Vaxning
Hela ben 1 tim 150kr
Halva ben 30 min 100kr
Massage
Rygg massage 30 min 100 kr
... Jobbar på muskelknutor och spänning
Hel kropp 60 min 200 kr
Massage för hela kroppen
Pedikyr 60 min 150 kr
Ingår ben och fot massage
Manikyr 60 min 100kr
Ingår underarms massage
Frans & Bryn färgning + plockning 100kr
Vaxning
Hela ben 1 tim 150kr
Halva ben 30 min 100kr
Oj..
Sitter och chattar med Lena på fejjan och helt plötslig kommer jag på att jag kan blogga via mobilen :)
Min syster Sara..
.. Behöver lite kroppar, fötter, händer och ja hela kroppen att öva på. Hon går på Elisabeth skolan,och är färdig till sommaren. Det jag har provat är hand massage, pedikyr, ryggmassage, vaxning på underben och armhålan. (Kan säkert glömt något..)
Priset vet jag inte på allt men massagen tar hon 100:-
Vill du veta mer så kontakta henne på facebook. Sara Enelund är min syster.
Priset vet jag inte på allt men massagen tar hon 100:-
Vill du veta mer så kontakta henne på facebook. Sara Enelund är min syster.
Tänkvärt av Sanna Lundell
Jag norpade den av Carina..
Förvirrade sossar gick på Moderaternas skitsnack
Tanke
jag under dagen har varit besatt av: Att höra Filippa Reinfeldt
försvara och förklara det fina i att 2007 sälja den landstingsdrivna
vårdcentralen Serafen i Stockholm för den banala summan 694 500 kronor. Jag
vill höra henne förklara rättvisan i att läkarna som köpte Serafen, ja övrig
personal fick inte vara med, i dagarna sålde vidare vårdcentralen till
vårdbolaget Capio – som ägs av riskkapitalbolagen Nordic capital och Apax – för
den nätta lilla summan 20 miljoner kronor.
Jag
vill höra henne diskutera rimligheten i att de privata ägarna gjorde en vinst på
19 miljoner kronor på fyra futtiga år. Rimligheten i att några läkare i
princip fick både en vårdcentral och en jättebonus på 19 miljoner kronor i
gåva. Varför ville Filippa att just de här killarna (nåja en av de sju läkarna
var kvinna) skulle få vinna supervinsten på lotto?
Jag
vill att hon förklarar på vilket sätt det här är bra för Sverige. På vilket sätt
det här gynnar vårt samhälle, våra barn, våra gamla och våra sjuka. Borde inte
de där 19 miljonerna rätteligen hamnat i händerna på oss som bor i Stockholms
läns landsting? Alla de som genom att betala skatt i det här länet en gång i
tiden byggde upp Serafens vårdcentral, som finansierade de här läkarnas svindyra
utbildningar.
Jag
får inte ihop det här nämligen. Jag kan inte tolka det på något annat
sätt än att Moderaterna utför ett brutalt och metodiskt rån på Sverige.
Det
som vi äger tillsammans, som byggts upp av skattebetalarnas slit, av våra far-
och morföräldrars hårda jobb och lojalt inbetalda skattekronor, det som en gång
i tiden kom att bli världens bästa vård och världens bästa skola och världens
bästa barnomsorg – nu slumpas allt detta fina ut till redan rika
människor.
För
inte är det vårdbiträdet Gunvor som får del i miljonvinsterna. Inte
barnskötaren Eivor eller städaren Anita heller. Det var bara ett lurendrejeri
som Moderaterna använde som lockbete för att värva trötta och förvirrade
sossar, att det statligt ägda skulle köpas upp och drivas vidare av helt vanligt
folk som plötsligt fick unika chanser att utveckla företagens potential. Vilket
skitsnack. Att vi gick på det.
Nu
ägs snart 60 procent av Stockholms vårdcentraler av privata aktörer och
det är bara en tidsfråga innan Capio, Carema och Aleris äter upp allt vi en
gång ägt tillsammans.
Jag
ber er att tänka litet extra på att vi alla inom en relativt snar framtid
kommer att ligga där i den privatägda sjuksängen med en full blöja och nekas
blöjbyte på grund av riskkapitalisternas vinstkrav.
Alla
utom Filippa och hennes rika kompisar som samlat på sig miljonvinster och har
råd med privat sjukförsäkring. De får blöjan bytt när de vill.
I Göteborgs Posten
Femårige Victor Lövkvist gillade raketen bäst. Mamma Carina hade också raketen som favorit. Foto: Patrick Sörquist |
Plundring på väg bort
Julgransplundring är inte så hett
längre. I stället börjar julfirandet allt tidigare. "Traditionerna har flyttats
framåt i tiden", säger etnologen Kerstin Gunnemark
På Gräfsnäsgårdens övervåning är det full action. Ett
femtiotal barn och deras föräldrar dansar ut julen vid Adoptionscentrums
julgransplundring i Slottsskogen. Carina Lövkvist har kommit för fjärde gången
med sina två barn Victor och Alice.
- Det är bara här jag ägnar mig åt julgransplundring. Det har blivit ett bra sätt att träffa andra adopterade barn och deras föräldrar, säger Carina.
Victor, som är 5 år, tycker fiskdammen är mer spännande än plastgranen. Och julgransplundring verkar vara en försvinnande tradition. Marcus Bertilsson slängde ut sin gran redan dagarna efter nyår.
- Hade granarna varit bättre så hade vi inte slängt ut vår så tidigt. Det var inga barr kvar alls. Men nej, julgransplundring är inget vi bukar ägna oss åt, säger han.
I stället för att vänta till dagen före jul med att ta in granen, så skaffar många gran flera veckor före julafton. Folk fokuserar allt mer på traditionerna före jul, som advent och lucia, och glömmer bort trettondagen och tjugondag Knut.
- Julgranen kom ju först på 1800-talet, så julgransplundring är en rätt ny tradition. Men på 50-talet, när jag föddes, då var det vanligt, säger Kerstin Gunnemark, docent i etnologi vid Göteborgs universitet.
Våra traditioner förändras ständigt, menar hon.
- Det är fel att tänka att seder alltid har varit som de är i dag. Men samtidigt har vi ju ett behov av att saker återkommer. I vår globaliserade värld med så många olika kontakter mellan människor så finns ett behov av traditioner.
- Det är bara här jag ägnar mig åt julgransplundring. Det har blivit ett bra sätt att träffa andra adopterade barn och deras föräldrar, säger Carina.
Victor, som är 5 år, tycker fiskdammen är mer spännande än plastgranen. Och julgransplundring verkar vara en försvinnande tradition. Marcus Bertilsson slängde ut sin gran redan dagarna efter nyår.
- Hade granarna varit bättre så hade vi inte slängt ut vår så tidigt. Det var inga barr kvar alls. Men nej, julgransplundring är inget vi bukar ägna oss åt, säger han.
I stället för att vänta till dagen före jul med att ta in granen, så skaffar många gran flera veckor före julafton. Folk fokuserar allt mer på traditionerna före jul, som advent och lucia, och glömmer bort trettondagen och tjugondag Knut.
- Julgranen kom ju först på 1800-talet, så julgransplundring är en rätt ny tradition. Men på 50-talet, när jag föddes, då var det vanligt, säger Kerstin Gunnemark, docent i etnologi vid Göteborgs universitet.
Våra traditioner förändras ständigt, menar hon.
- Det är fel att tänka att seder alltid har varit som de är i dag. Men samtidigt har vi ju ett behov av att saker återkommer. I vår globaliserade värld med så många olika kontakter mellan människor så finns ett behov av traditioner.
Anna Wallin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)